lördag 25 april 2009

KAJSALISA TRÄFFAR NORMALA MÄNNISKOR

ELLER DET SOCIALA SPELET KRING VÅRSTÄDNING AV SAMFÄLLIGHETENS ALLMÄNNA YTOR.

FAN VAD TRÅKIGT DET LÄT VA!

Okej verkligheten är tråkig, min också, men vad kan man göra åt det? Ett sätt är att försöka hitta ironin i vardagen, för den finns där jag lovar, se dig om var uppmärksam så hittar du den.

Två gånger om året så får jag tillfälle till det, vår och höststädningen i mitt eget radhusområde. Höststädningen brukar inte ge så mycket. Den sker oftast sent på hösten. Man står i gummistövlar mössa tjock tröja och ett gult galonställ draget över alltihop, i något jävla skitväder som inte bestämt sig för om det är regn eller snö och försöker få ordning på en massa löv som blåser omkring. Man ser ut som en uppblåst plastkyckling, helt isolerad från kyla och omvärd.

Vårstädningen är bättre, årets är just avverkad. Folk är öppnare pratar med varandra och solen skiner, i år gjorde den det i alla fall.

Då är normala människor jätteroliga fast det vet dom inte.

Själv anser jag mig inte vara normal ( någon som tvivlar, läs bloggen ). Alllting är ju relativt så ihop med andra onormala människor så är jag väldigt normal. Men i mitt radhusområde är folk så normala att jag blir onormal med en gång.

Däremot tillhör jag dom som jobbar hårdast med städningen. Jag har nog lite dåligt samvete över att min radhustäppa ser ut som en bombad bakgård i Beirut. Så jag passar på två gånger om året att visa dom hur duktig jag är.

Titta! jag kan när jag verkligen vill.

Nu står jag alltså, njuter av vårsolen och producerar små fina lövhögar med min kratta. Bredvid mig står Fru Fisförnäm som aldrig hälsar på mig.

Hon pratar med en annan grannkärring och jag kan inte låta bli att lyssna. Med kärringar menar jag attityden, inte åldern. Dom är bara fem till tio år äldre än jag. Jag är på ett strålande humör idag och då njuter jag bara över att lyssna på idioter utan självkritik. I alla fall så här på avstånd.

Du säger Fru Fisförnäm till sin granne. Dom i 38-an är inte ute i år, dom visar sig ju aldrig när vi skall städa typiskt, dom borde få betala när dom aldrig ställer upp. Likadant med dom i tian säger grannen jag har inte sätt dom i år. Titta förresten fortsätter hon, rörde det sig inte bakom gardinen i tian, då är dom hemma i alla fall. Egentligen borde man ringa på och...................

Så fortsätter Krattpoliserna resten av dagen, dom är så upptagna att deras lövhögar knappt växer.

Stopp ett tag nu hur var det i höstas när det blåste storm och regn/snö/haglade på tvären. Farbror 38 var ute med mig och krattade och Tant 10 kom ut med varmt kaffe till oss. Men ni två kärringar såg jag inte till.

Tänker jag men jag säger inget.

Är männen så mycket bättre då? Nej naturligtvis inte. Vi har ju utomhusgrillsprojektet, det är ett självpåtaget projekt som ingen bett om att det skall startas.

Utomhusgrillsprojektet är ett demokratiskt projekt där alla män som är med får vara projektledare. Sammanträder en gång om året om vädret tillåter.

En bit ifrån mitt radhus, i dungen där jag krattar ligger ett par stora betongrör fulla med sand och  galler över. Fula men funktionella. Dagistanterna brukar grilla korv i dom med barnen.

Men dom passar naturligtvis inte in i vårat "fashionabla" radhusområde så nu samlas männen i projektet.

En av dom öppnar årets möte med: Jag var hemma hos Vd-n för bolaget ..................  i hans Djursholmsvilla ( ja jag känner honom nu fick jag det sagt också) . Där kan man snacka om grill, helt i rostfritt, jag säger bara det, vilken grill rostfritt alltså.

Så fortsätter dom hela eftermiddagen, att använda sina kontakter i näringslivet som penisförlängare och alla vill vara värst. En har till och med åkt hiss med Jakob Wallenberg. Men grillen kommer alltid att se likadan ut. Lika bra det. Den funkar ju.

Hörrni grabbar  nu har jag hört samma visa i flera år. Skulle ni inte kunna göra en POWER POINT PRESENTATION av projektet.

Tänker jag, men jag säger inget.

Men till slut är jobbet klart och vi samlas för att äta grillad kycklig  med potatissalllad och berusa oss på lådvin i partytältet. Fru Fisförnäm och hennes man sitter i andra änden på diagonalen så långt ifrån mig hon kan komma. Herr Fisförnäm drack för mycket lådvin förra året och började kladda på mig, hon tar inga risker i år.

Bredvid sitter han från projektet och skryter. Nu är han full och har  grillat med halva Stockholmsbörsen.

Näringslivswannabeen vill väl som hangoround krypa i Armanikostymen. Jag tror aldrig du blir mer en prospekt så du får bara köra Dressman. Om vi snackar intressanta kontakter: Jag har faktiskt legat med Basisten i Dödsmetallbandet ............. och så kommer du dragande med dina jävla slipsnissar, patetiskt.

Tänker jag men jag säger inget.

Det börjar bli sent, alla går in till sig, jag också. Men först tömmer jag den sista slatten vin från en box i mitt glas. Väl inne sätter jag mig i soffan lite halvmosig och filosoferar, samtidigt som jag kliar Lufsen bakom örat. Jag har just suttit på parkett, upplevt livets teater och tänker

Fan vad normala ni är

Jag tubar en video med normala människor, men dom vill visst bli Rockstjärnor

Jag tror att alla vill bli Rockstjärnor innerst inne (även jag). Näringslivswannabeen vill nog också bli det.

Just nu står han säkert i vardagsrummet, när ingen ser, med hörlurar och spelar luftgitarr till gamla Judas Preistvinyler. Men han kommer alltid att fortsätta vara normal

Tänker jag men jag säger inget.

KajsaLisa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar