Hej jag tänkte försöka knyta ihop mitt förra inlägg och inte lämna några cliffhangers efter mig.
Tjejen har läst brevet och verkade gilla vad jag gjort, jag har ju knappast löst hennes problem men jag har kanske gjort henne glad en stund. Det är jättesvårt att via det här mediet försöka stötta någon som har det svårt och samtidigt inte bara klafsa runt i den personens privatliv. Det är en svår balansgång, men jag gjorde så gott jag kunde och jag tror inte hon upplevde det på det viset.
Jag fick i alla fall en jättefin kommentar av henne, hon skrev väl ungefär vad jag ville höra så nu känner jag mig stolt över vad jag gjort. Det var jättejobbigt att radera den men det hade jag lovat att göra. Jag ville inte skapa någon länk dit för hon är rädd för att bli avslöjad.
Det här gav mig också en bra ursäkt att skriva lite mer till henne, jag kände att det fanns några lösa trådar som jag ville knyta ihop dessutom har hon skrivit lite till på sin blogg och på något sätt kan jag inte låta bli att försöka tyda människan bakom, hennes känslor och problem. Jag kan bara hoppas att hon tar det här lika bra som mitt förra inlägg och inte upplever det som pekpinnar.
Nu till ett av mina små lyxproblem ( om man jämför med hennes). Jag har mer och mer börjat inse bildernas betydelse i min blogg och jag vill att bilderna skall associera till texten något som jag totalt struntade i när jag skrev förra inlägget. Men nu börjar min blogg likna den textgröt som den var i början av mitt bloggande i Augusti. Jag var på museet Losiana utanför Köpenhamn i somras och tog några bilder som tilltalade mig och jag vet att hon är konstintresserad så jag pyntade det här inlägget med dem jag hoppas hon tycker om dom.
Kajsa Lisa
Till en tjej som.......det blev liksom lite till.
Hej vad vill jag nu då ? Väldigt mycket men svårt att formulera.
Jag satt idag på vägen hem från jobbet i bilen och tittade ut på det regniga gråtrista vädret.Jag hade bestämt mig att jag skulle fixa det här i kväll men visste inte riktigt hur. Kreativiteten ville inte infinna sig, det här evighetsregnadet har nog också gjort mig lite deppig. Lyssnade på ett av mina favoritband i Cd-spelaren Bowling for soup ett punkband från Texas. På slutet av skivan finns en låt som heter Star song och texten passade så så bra in på dig. Jag spelade om den några gånger och sen föll allting på plats. Visst är det konstigt hur man fungerar ibland.
Det som fick mig att vilja skriva till dig igen var att jag blev lite orolig när jag läste dina senaste inlägg. Du var så rädd för att din blogg skulle avslöja vem du är jag ville uppmana dig att inte sluta blogga.
När jag fick din jättefina kommentar så började jag förstå hur du jobbar med dina känslor. Du använder olika verktyg för att hantera dom. Jag tror att din blogg är det viktigaste av dom. Jag tycker att jag ser ett mönster. Du släpper ut dina känslor med texten sen kommer bilderna efter som ger dig ett lugn. Fungerar det inte första gången så försöker du igen. Rätt fantastiskt men som jag sagt tidigare du verkar vara en väldigt kreativ tjej.
Om jag har rätt eller fel kan bara du avgöra men jag är fortfarande övertygad om att din blogg betyder mycket när du mår dåligt så sluta inte.
Jag tror du oroar dig i onödan jag ligger på Aftonbladets bloggportal och bara den hanterar över 30000 bloggar, så sannolikheten att någon som du känner skulle hitta din lilla blogg och känna igen dig är nästan noll. Cyberrymden är oändlig.
Men eftersom du är väldigt självutlämnande, så kan du ju råka släppa något som du ångrar. Längst ned i inlägget skall jag visa dig hur du fixar till det.
Jag tycker att ditt skapande och dina projekt låter jätteintressant. Det får mig att tänka på en plats i Stockholm som jag brukar besöka på sommaren. Jag brukar ta en öl eller bara sitta och äta glass på en bänk. Jag skulle tycka det vore jättekul att få njuta av att sitta och titta på något som jag tror att du kanske har skapat. Du kan väl ge mig den chansen.
Men mest för din egen skull ge inte upp som du skriver i bloggen kämpa på du kommer inte att ångra dig när du nått dit du vill.
Varför inte göra något enbart för bloggen om du är rädd att bli avslöjad. Jag tror den skulle bli jättespännande. Under här har jag länkat till några platser som jag tycker du kan besöka istället för att sitta hemma och grubbla för att få inspiration till ditt skapande.
Du har ju själv hittat en medicin med bilder som du kan överdosera utan biverkningar gör det.
http://www.modernamuseet.se/v4/templates/template6.asp?id=1745
En annan sak jag tänkt på är den mask du verkar bära på du vill så gärna vara duktig och perfekt i andras ögon och vara tjejen som är alla till lags.
Jag är övertygad om dom du känner älskar dig för den underbara tjej du är innerst inne.
Tänk efter lite jag har snart skrivit två jättelånga inlägg till dig, jag gör ju inte det för att du har en så fin mask eller så bra självkontroll utan för att du mår så pass dåligt och det berör mig väldigt mycket.
Om du läser min presentation och även några av mina inlägg, så kommer du att hitta metrobloggens mest operfekta människa Men jag trivs med mig själv har jättemånga vänner och som du ser kan jag bry mig om andra jag också. Kolla lite på min blogg om du inte tror mig.
Du förstår så här är det: Du har samma rätt som alla andra människor att klanta till det göra bort dig vara arg och sur, livet är så och varför skall just du behöva ha en mask för att bli respekterad när ingen annan behöver.
Ta och sätt dig och fundera när du mår lite bättre på om det finns någon i din omgivning som du verkligen har förtroende för (kanske dina föräldrar t.ex.). Försök att riva fasaden och tala om hur dåligt du verkligen mår innerst inne. Jag förstår att det är det jobbigaste du någonsin kommer att göra men jag vet att det väntar så mycket fint på andra sidan att du bara måste göra det. Masken kommer bara att bli tyngre och tyngre att bära tills du inte orkar längre. Ni kanske tillsammans kan hitta lösningar på hur du skall gå vidare med dina problem.
Till sist måste jag be dig om en sak. I fall du mår så dåligt som du gjorde i lördags ring det där numret du fick av mig. Du verkar ju uppleva att du finns till för andra vore det inte skönt om du fick träffa människor när du mår så dåligt som bara finns till för dig. Som bara finns där för att du skall må så bra som möjligt ,utan att ställa krav på dig.
Nu till det tekniska. Vi säger att du ångrar något. Gå in på Mina inlägg. Visa alla inlägg Leta upp inlägget i raden och klicka på Redigera. Du får upp inlägget i skrivrutan. Klicka på Spara utkast nu är inlägget borta från bloggen. Ändra det du vill och klicka på Spara och publicera. Den nya versionen finns nu på din blogg. Gör ett kort nonsensinlägg och testa om du känner dig osäker.
Oj det blev mycket men jag tror att jag fick med allt jag kommer naturligtvis att titta på din blogg då och då och ibland kommer jag nog att droppa en kommentar efter mig. Du är naturligtvis välkommen till mig och du vet att jag raderar om du inte säger något annat. Vem vet någon gång i framtiden kommer jag kanske att skriva inlägget Ljusa bloggar.
Visst ja jag höll ju på att glömma tala om varför den där låten påminner om dig. Nu kommer refrängen och efter mina två aslånga inlägg hoppas jag att du håller med.
Youre a star the way you are no you not follin anyone
You got the eyes of an angel dont try to changes ya
Everybody got ther scars
No matter what they tell you, you beatyful the way you are
Tänk på det och lycka till
KajsaLisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar