Mörka bloggar

Hej jag måste skriva ett allvarligt  inlägg om en företeelse som jag stött på i bloggvärlden två gånger förra veckan jag kallar det för mörka bloggar.

Ja jag vet KajsaLisas Blogg innehåller ironi sarkasm fyllskämt och självdistans samt lite anspelning på sex. Om detta skall kallas för humor överlåter jag till läsarna att avgöra.Jag tänker jobba så även i fortsättningen men nu har jag läst ett par bloggar som fått mig att må väldigt dåligt så detta inlägg är djävligt allvarligt.

Båda dessa bloggar är skrivna av tjejer som är lite över 20 år dom verkar må fruktansvärt dåligt och har tydligen skapat bloggarna enbart för att skriva av sig sina problem och bägge är väldigt välskrivna. Naturligtvis tänker jag inte länka till dom eftersom jag inte vet om dom söker kontakt med andra.

Jag har själv inte letat efter det här utan bara ramlat in på dom genom senast inlagda eller något liknande. Nu snackar vi inte om problem typ min kille är bortrest i helgen eller influensan stoppar mina krogbesök. Det här är tjejer som som behöver hjälp, både stödjande och profesionellt. Dom mår helt enkelt väldigt dåligt i själen.

Den första jag stötte på verkade lida av panikångest hade svårt med folksamlingar vilket hade skapat problem mellan henne och hennes kille. Hon verkade i alla fall ha stöd av sina föräldrar.

Det som jag såg  i lördags var riktigt otäkt, en tjej som verkade oerhört ensam i sin ångest hon skrev inlägg efter inlägg under kvällen om hur värdelös hon kände sig och hur dåligt hon mår, det var som all livsgnista var borta och hon upplevde verkligheten som ett stort mörker. Som ni märker försöker jag skriva om detta i väldigt allmänna ordalag, det är för att undvika sökord till bloggen. Det är omöjligt att läsa sånt här utan att reagera men vad gör man ? För inte så länge sen skrev jag en kommentar till en bloggare som undrade om det gick att skriva en roman i bloggform, "jag ser enbart bloggen som ett verktyg där kreativiteten sätter gränserna någon bloggform finns inte". Låter rätt kaxigt eller hur ?

Nu kändes det som jag fick äta upp den floskeln här satt jag med ett tomt kommentarsfält och tänkte skriva några rader till en tjej som jag inte känner och som inte ville leva längre. Jag hade världens sämsta verktyg i min hand. Jag fick ihop något till slut men på något sätt ville jag göra något mer, så jag bestämmde mig för att skriva ett brev till henne på min egen blogg och be henne läsa det.

Är det någon som läser detta som upplevt något liknande och försökt göra något kommentera gärna och berätta.

KajsaLisa

Ett brev till en tjej som just nu mår väldigt dåligt och som jag hoppas skall må bättre i framtiden.

Hej va kul att du tittar in på min blogg nu undrar du säkert vad jag håller på med, men jag skall försöka förklara.

Du kanske tycker att jag lägger mig i något som egentligen inte angår mig och att jag verkar naiv som försöker hjälpa dig så här.

Vi kan se det på det här viset: Jag är ute på isen mitt i vintern på promenad med hunden, plötsligt hör jag ett rop på hjälp, jag vänder mig om och ser en person som gått genom isen och försöker ta sig upp. Vad gör jag ? Jag kanske hasar bort till honom tar av mig jackan, och försöker använda den som livlina eller försöker kalla på fler människor som kan hjälpa. Jag går i alla fall inte förbi och tänker det där fixar han nog själv.

Precis så kände jag när jag läste din blogg jag kunde inte gå förbi den. Sen måste jag erkänna att jag är naiv. Jag tillhör den gruppen naiva optimister som vaknar upp varje morgon, tittar ut genom sovrumsfönstret på en alltid lika grå verklighet och tänker: Det jag gjorde igår har säkert förändrat den här hemska världen lite grann åt rätt håll det märks inte än men fortsätter jag idag och i morgon märks det nog till slut. Jag bara är sådan och kan jag hjälpa dig att ta ett centimeterstort kliv mot något bättre eller bara muntra upp dig för stunden så tycker jag det är värt att skriva dom här raderna till dig.

Jag var ju inne på din blogg i lördags av en ren slump och lämnade en kommentar men jag ville säga så mycket mer till dig och det tar ju lite plats. Jag förstod genast att du mådde jättedåligt men när jag såg hur tätt du släppte inläggen så blev jag väldigt orolig. Jag var inne flera gånger och kikade.

Jag förstår att du måste blogga av dig och jag tycker du skall fortsätta med det på ditt eget sätt även om vi andra som läser det blir oroliga, men när du är i det skicket och sitter där ensam framför datorn med den oerhörda smärta du känner så måste du söka hjälp. Du fixar nog inte det här själv på sikt och du skall inte behöva må så här dåligt för du är värd så mycket mer.

Jag har ju ingen aning om dina relationer dina föräldrar din kille eller om du haft några komtakter med vården tidigare men jag tror att du både behöver stöd från anhöriga och experthjälp. Jag skall försöka ge dig några tips. Du skall få ett telefonnummer av mig som du kan ringa dygnet runt.

08/6722500

Du kan ringa dit ifall du känner dig som i Lördags eller på väg in i det. Det går till ett Sjukhus som kan hjälpa dig. Tveka inte.

Ifall du behöver prata med någon som lyssnar med tystnadsplikt.

08/7021680

Det går till jourhavande medmänniska men ring inte dit om du mår riktigt dåligt dom verkar alltid ha telefonkö, jag har testat för din skull. Öppet 21.00-06.00

Sen tycker jag att du skall kontakta en läkare så fort som möjligt för att få hjälp långsiktigt.

Sen vill jag berätta en annan sak för dig. När jag satt och läste din blogg så fanns det något annat där först hade jag inte kläm på vad det var men efter ett tag förstod jag det. Mitt bland allt det hemska och mörka så upptäckte jag något annat med bloggen, att den var så välgjord och fint upplagd med bilder och en komprimerad text som sög tag i läsaren. Det där du skrev om att du inte längre kan göra vackra saker stämmer inte. Jag kan förstå att du själv inte märker det när du mår så dåligt men vi som läser din blogg gör det och jag är förvånad att du lyckas med detta med tanke på hur dåligt du mår. Jag tror att din kreativitet måste sitta i ryggmärgen. Tänk på vad du skulle kunna åstadkomma ifall du mår bättre.

Jag tror faktiskt att ifall du skulle sjunka djupare ned i mörkret eller göra något riktigt dumt (jag tror du vet vad jag menar) så kommer inte bara du att missa mycket utan även andra kanske även jag. Ingen vet ju hur det skulle kunna utvecklas. Men jag tror inte att du skall använda dina talanger för andras skull utan för din egen, gör det du känner utan prestationskrav.

Nu tänker du säkert att det här säger jag bara för att göra dig glad men det gör jag inte. Jag vet att du har en lång väg tillbaka och jag vill inte ge dig några falska förhoppningar som brister senare. Hade jag inte tyckt så här så hade jag inte skrivit något alls.

Jag skriver det här bara för du är så himla bra!

Tahand om dig och kämpa på.

KajsaLisa